Nördologi: Paulina Modlitba Söderlund om robotar

I första avsnittet av Nördologi träffar vi Paulina Modlitba Söderlund, som på dagarna är produktstrateg på Stardoll men även brinner för robotar.

Här kan du läsa mer om Paulinas MIT-projekt Monkey Business och även se en video som visar hur systemet är tänkt att användas.

Här kan du se hela Kismet-videon:

I april deltog Paulina på TEDxBotkyrka och presenterade sitt jobb med Monkey Business. Se videon här nedan:

Mer bakom kulisserna hittar du i det här blogginlägget.

Intervjun sändas ursprungligen i Sweet Sunday Web Crunch den 18 oktober.

Så gjorde vi time-lapse-filmen på SSWC

Före Sweden Social Web Camp blev jag ombedd att försöka komma på något intressant fotoexperiment vi kunde utföra under SSWC i helgen (den 13 till 15 augusti). Resultatet blev en time-lapse-film där Björn Falkevik och jag komprimerade ner ungefär 40 timmar till under 7 minuter.

Vi använde en enkel webbkamera, Logitech Pro Vision, kopplad till min Macbook. Vi använde oss av kontoret på ovanvåningen i receptionsbyggnaden. Där kunde allt stå innanför fönstret skyddat från vädrets makter och med god utsikt över .SE-ladan, Veidekke-tältet och ängen bortom. Detta visade sig vara ett lyckodrag eftersom vi fick med åtminstone fem olika sessionsplatser, gruppfotograferingen, matserveringen, kvällshänget utanför ladan, fårens morgonvandringar och så vidare.

På min dator installerade jag öppen kod-projektet Gawker som enkelt ställs in att ta bilder inom fritt valda intervaller. I mitt fall började jag med att ställa in den på att ta en bild var 20 sekund eftersom jag tänkte att det skulle resultera i en för lång film annars. Sedan var det bara att trycka på spela in.

Det man måste tänka på med Gawker är att den cachar alla bilder medan man spelar in. Det är först när du avslutar inspelningen som den skapar filmen. Så för säkerhets skull valde jag att vid några tillfällen stanna och starta inspelningen. Björn rekommenderade dessutom att jag skulle öka hastigheten så stora delar av filmen är inspelad med en bild var 5 sekund. Som jämförelse var de första cirka 16 timmarna filmade med en bild var 20 sekund ungefär 1 och 1/2 minut medan resterande film blev ungefär 10 minuter.

Gawker spottar ur sig en .mov-fil som man kan se på direkt utan problem. Vi valde dock att plocka in filerna i Final Cut så Björn Falkevik kunde klippa bort lite skräp, som när det tändes inne i kontoret när mörkret hade lagt sig och filmen bara visade kontorets interiör (måttligt intressant), och joxa lite med hastigheten, de mörka partierna snabbades upp och några roliga händelser under dagen saktades ner.

Samtidigt som Björn satt och slet med redigeringen letade jag efter Creative Commons-licensierad musik. För musik lägger ju till ännu en nivå på bilderna. Tyvärr finns det inget riktigt bra sök för CC-musik. Jamendo som finns Creative Commons egen söksida innehåller inte särskilt mycket bra musik. CC Mixter som jag också blev tipsad om hann jag inte sätta mig in i. Till slut upptäckte jag att det faktiskt går att se på Soundcloud vilken musik som har CC-licens. Tyvärr finns det inget gränssnitt för att söka efter den musiken, så det såg mörkt ut ett tag. Tack och lov upptäckte jag att det finns Creative Commons-grupper på Soundcloud och via de blev det genast mycket lättare. Direkt vi startade Flowrians Auxiliary Cosmos visste vi att vi hade hittat rätt. Det är något med drum’n’bass och time-lapse-filmernas hackiga rörelser som passar väldigt bra ihop.

Uppdatering:
I. Glömde bort att skriva att Soundcloud har antytt att det kommer bättre sök för att hitta Creative Commons-musik på sajten.
II: Och där kom det. Nu är det nya Soundcloud-söket och CC-integrationen officiell. Soundcloud skriver här och Creative Commons skriver här.

PS.

_D700_SSWC_2010-08-16

Var du på Tjärö och såg du det här? Undrade du vad det handlade om? Det var helt enkelt Björn och jag som ville se om vi skulle synas på filmen. Det roliga är att det samtidigt fungerade som ett experiment i gruppsykologi. Gör folk som du bara för att ni är flera som gör det? Tyvärr syns det inte jättebra, men 1 minut och 42 sekunder in i filmen är vi.

Vi kan säga att det var ett experiment i Seth Godins anda.

DS.

Från den svenska mejkers-världen: David Sjunnesson

Vi fortsätter intervjuserien om den svenska mejkers-världen med David Sjunesson, som bland annat jobbat med 1scale1, Copenhagen Institute of Interaction Design och Malmö Högskolas laboratorium för fysiska prototyper.

Hur skulle du beskriva dig själv? Vad heter du och vad gör du?

– Mitt namn är David Sjunnesson och jag är en designer. Mer specifikt så jobbar jag inom interaktionsdesign och ska vi gå in ett steg till så är det inom ”tangible computing” inom interaktionsdesign som jag har mitt intresseområde och det är där jag främst kopplar ihop mig med mejk-världen även om jag rör mig över väldigt många olika områden och världar. Enkelt förklarat så jobbar jag med hur man skapar bra, meningsfulla och intressanta relationer mellan objekt och människor.

Vilka projekt jobbar du med?

– Just nu jobbar jag med ett projekt där jag kollar på hur man kan skapa starkare emotionella band mellan objekt och dess användare för att i ett större perspektiv få personer att använda objekt under en längre tid och på så sätt hålla de borta från sopbergen eller återvinningsanläggningarna så länge som möjligt. Man kan följa en del av mina utforskningar och test på Traces of Touch.

– Ett annat område jag precis börjat kolla på är hur man kan skapa intressant generativ konst som man sen tar ut i den fysiska världen genom en laserskärare. Ett av mina första experiment där jag jobbat med partiklar och kurvor kan ses på min Flickr eller på Ponoko som precis skrev om det här. Denna blandning av fysiskt och digitalt tycker jag är väldigt intressant och de möjligheter som det ger tror jag kommer att förändra både tillverkningsindustrin och på hur folk ser på produkter.

– Jag är även inblandad i Stapelbäddsparken och det Fabblabb som håller på att sättas ihop där. Det ska bli en öppen samlingsplats för mejkare i malmöregionen att fritt använda och experimentera med. En aspekt som är intressant är att både Malmö Kommun och Malmö högskola är involverade i detta projekt, vilket visar på en väldigt hälsosam syn på mejk-världen från deras byråkratiska håll, samt till en viss del en form av erkännande av något som vi alla mejkare vet. Nämligen att det här inte bara är lek, utan att det genereras så oerhört mycket värdefull kunskap och arbetstillfällen inom den här genren att det är värt att satsa på i regionen.

Vilka är de intressantaste trenderna i Mejkers-världen i dag?

– De trender jag personligen ser som mest intressanta är helt klart hemmatillverkning och de verktyg som håller på att experimenteras med, som Reprap eller projekt som Lasersaur. Att kunna tillverka unika produkter med hög precision och utan några speciella kunskaper inom hantverk kommer att skapa en uppsjö av nya designers och distributionskanaler som aldrig tidigare varit möjligt. Precis som den industriella revolutionen gjorde massproducerade objekt tillgängliga för alla med hjälp av Spinning Jenny och ångmaskinen kommer den digitala hemmatillverkningen göra extremt individualiserade och specialiserade objekt tillgängliga för gemene man med hjälp av Repraps, laserskärare och vad nu nästa stora evolution inom tillverkning är. Det som är intressant är att det är mejkare som driver fram detta gemensamt och öppet för alla att delta. I och med detta poppar sidor som Thingiverse upp, vilket skapar ett helt nytt synsätt på tillverkning där man lätt kan ladda ner, modifiera (om så önskas) och tillverka produkter anpassade för dig och dina behov hemma i köket i tvårumslägenheten i Eslöv.

Hur hamnade du i mejk-världen?

– Jag har alltid varit intresserad av att bygga saker och ta uti saker för att se hur de fungerar. Som liten tillbringade jag dagarna med att bygga små uppfinningar som automatisk suddare (ett suddgummi på en dc motor med en knapp för att starta och stoppa) till hemmagjorda gevär av kopparrör och tigerskott. Nu på senare tid ramlade jag in i den här världen genom Malmö Högskola och physical prototyping kurser som gick där på interaktionsdesign-utbildningen. Dessa hölls av David Cuartielles som är en av grundarna till Arduino och jag fann det väldigt tillfredsställande att inte bara kunna prata och skissa upp mina idéer utan även bygga dem och testa dem på användare. Detta intresse ledde till att jag började jobba först som assistent och sen drev physical prototyping laboratoriet under ett år. I samma veva startade jag tillsammans med ett par andra som jobbade där 1scale1 där vi jobbar mycket inom mejk-världen med utbildning för att sprida kunskapen om hur man kan skapa saker, samt utveckling av produkter och koncept för utställningar och produkttester

Vad är så fascinerande med mejk?

– Det som alltid triggar mig är att kunna tillverka saker och sedan sätta dem i händerna på andra och se hur de reagerar. Det är så otroligt fascinerande och tillfredsställande att se deras miner när de blir överraskade eller lockade att använda någonting om och om igen bara för att se vad som ska hända nästa gång. Sedan möjligheterna att dela med sig av denna kunskap till andra över internet på sidor som Instructables eller bara på Flickr eller Vimeo och få feedback och kommentarer motiverar en alltid. En annan sak är också den stora öppenheten mellan olika mejkare. Att dela med sig av sin kod och tillverkningssätt har nästan blivit regel än undantag och detta skapar väldigt trevliga spin-off-projekt som är än mer intressanta.

Från den svenska mejkers-världen: Magnus och Geraldine på Mejk.me

Nyligen upptäckte jag mejkers-bloggen Mejk.me som framförallt gjorde ansträngningar för att hitta ett sätt att prata om mejk på svenska. Därför inleder vi höstens mejkers-intervjuer med Magnus och Geraldine från Mejk.me.

Hur skulle ni beskriva er själv? Vad heter ni och vad gör ni?

– Vi heter Magnus och Geraldine och bor i Göteborg. Vår praktik spänner över allt ifrån beta-konst, design och nätpolitik till blogg-filosofi och forskning. Det mesta handlar om hacking, internet, DIY och de sociala och politiska möjligheter som öppnas upp av tillgänglig teknologi för att skapa, dela, leva och koordinera med andra. Eller bara genom att se på allt runt omkring sig som ett system man kan hacka. Ibland sysslar vi också med rätt reaktiva saker, som att försöka hindra försök att låsa in information och kunskap eller nedmontera levande stadsliv. Så gott som det går försöker vi göra det liv vi tycker om att leva till svaret på frågan ”vad gör ni?”. Så vi bor ihop, lagar mat ihop och sysslar med massa projekt ihop.

Vilka projekt jobbar ni med?

– Mejk.me är det senaste. Vi har också ett beta-hacklabb som heter Zefside. Sen är vi båda medlemmar i FATLAB och är involverade i telecomix.org och Gothenburg hackerspace. Det är vad vi gör tillsammans. Magnus jobbar också på Interaktiva institutet, är med i Juliagruppen, bloggar på blay.se och startade en gång i tiden avsomnade Piratbyrån. Geraldine har ett antal projekt på gång i Mexiko också, bland annat OpenACTA och en hel dröjs konst- och hacking-projekt listade på juarez.se. Det låter ju som skitmycket när det radas upp såhär men det blir ju så när man jobbar mycket med internet, alla nya projekt som startas får ett eget namn och en egen sammanslutning. Vi ser nog alla aktiviteter vi håller på med som överlappande och lite en del av samma ekosystem.

Vilka är de intressantaste trenderna i Mejkers-världen i dag?

– De mest intressanta ligger inte i de tekniska utvecklingarna i sig utan hur den tidigare rätt slutna geek-världen öppnar upp sig och möjliggör nya samarbeten. Nya grupper av människor kan upptäcka vad man kan göra med den kunskapen som finns där och applicera den på helt nya problem, situationer och med nya sensibiliteter. Hackerspaces idag försöker mer vara öppna möteplatsen för mejkande snarare än medlemsklubbar. Möjligheterna för mejker-världen ligger inte främst i att skapa avancerad teknologi utan att vara nära livet självt och väva samman det med ett fritt handskande med teknologi. På det tekniska planet är hela utvecklingen med rapid prototyping intressant, alltså 3d-skrivare, laserskärare och liknande maskiner som sysslar med att forma råmaterial istället för att göra vad traditionell hacking gör och omforma redan existerande prylar till nya syften.

Hur hamnade ni i mejk-världen?

– Vi kom från två olika håll kan man säga. Geraldine har en konstnärlig bakgrund och även om hon alltid gillar att mejka saker så tog det fart när hon fick stipendium till Eyebeam i New York och fick tillgång till deras ”Open Lab” som hade en hel del cool utrustning att experimentera med. Där började hon hålla på med lofi-teknologi för att hacka stadens infrastruktur, till exempel genom att göra kokonger att sova i från material upphittat på byggarbetsplatser. Magnus å andra sidan kommer från internet och var med i uppstarten av Piratbyrån och Pirate Bay och har mest sysslar med teoretisk utveckling och politik. Ur hela nätpolitik-grejen har det dock uppstått en hel del projekt som dels är mer hands-on och dels sammanför urban närvaro med nätvaron. Den tidiga nätrörelsen var ju mer inne på nätet som en sfär helt skild från det fysiska. Forskningsavdelningen var första kontakten med den svenska hackerspace-scenen och Magnus var aktiv där under tiden han bodde i Malmö och var sedan med att starta upp GHS i Göteborg.

Vad är så fascinerande med mejk?

– Även om vi närmar oss det från två olika håll så känner vi båda att mejkande är ett sätt att närma sig företeelser på djupet, i motsats till att teoretiskt studera dem. Man lär sig mycket om staden genom att handgripligen försöka förändra den, man lär sig om material och egenskaper hos sin omgivning genom att fysiskt engagera sig i den och man lär sig om och kommer nära andra människor genom att skapa tillsammans med dem. Det är kul att ha intensiva förhållanden till sin omgivning istället för att bara låta den passera obemärkt förbi. Dessutom lär man sig en hel del om sig själv och sina begränsningar genom mejking.

Vilka är de intressantaste projekten i Sverige?

– Forskningsavdelningen är det mest avancerade hacklabbet. I Malmö ska det också öppna ett fabblabb delvis i samarbete med Malmö Högskola men vi vet inte hur det går för dem. Annars är Hemliga trädgården i Stockholm väldigt spännande. Det är ett hus som förut var en klubb och som nu blir social center och där hacking ska samsas med trädgårdsodling och musik för barn. Kan bli hur bra som helst! (kolla Hemliga trädgården på Facebook.) I Göteborg försöker GHS fixa ny lokal och Gnutiken har blivit ett skönt ställe att hänga på för mejkerscenen. I Sverige kommer nog det mest spännande bli hur mejkervärlden knyts ihop med den redan utvecklade internet-scenen och den nätpolitiska grenen av den. De mest avancerade tekniska projekten kanske andra får stå för (även om Sverige har duktiga hackare).

Om den svenska mejk-rörelsen

Under hösten tänkte jag försöka beskriva mejk-rörelsen lite mer, som en uppföljning på vårens första översikt i inlägget Det fysiska är det nya digitala.

Ännu finns det inga stora evenemang à la Maker Faire som samlar och visar upp vad som händer i Sverige så det bästa sättet att följa upp aktiviteten och tänkandet är via bloggar. Här en lista över de bästa aktiva. Har jag missat några? Tipsa i kommentarerna.

Och, missförstå mig rätt nu, något man märker av att läsa igenom de här bloggarna är att det finns en kanske inte oväntad skillnad mellan den svenska rörelsen och det som sker i USA och Storbritannien. Här finns det oftare en tydligare politisk vinkel på aktiviteten medan det i USA har en mer lekfull upptäckande utgångspunkt. Vet inte om det är fel heller. Det kommer oundvikligen förändras efterhand som det blir mer mainstream att hacka världen omkring oss.

Det fysiska är det nya digitala

Den digitala verkligheten har gett oss både nya och återupptäckt gamla sätt att arbeta på och dela med oss. Det är till exempel öppen kod, deltagarkultur och en iterativ utveckling. Under de senaste åren har denna kultur börjat sipprat ut i den fysiska världen.

Maker Faire

En drivande kraft i rörelsen är Maker Faire. En mässa som arrangeras av O’Reilly-ägda tidningen Make. Den arrangerades första gången 2006 i San Mateo. Förra året samlades runt 80 000 för att skapa och inspireras av andras skapelser. I helgen höll de till, för andra året i rad, i Newcastle.

Gör det själv

Den här Gör det själv-rörelsen leder till flera saker hos deltagarna. Att bygga sitt eget projekt gör att man förstår hur saker och ting hänger ihop, hur världen fungerar. Vi får också en starka koppling till våra saker. Vi bygger en mer hållbar värld. Det blir svårare att slita och slänga, men vi kan också reparera saker som går sönder.

Gör det själv-rörelsen har ju långa traditioner, men har fått ett uppsving och förnyelse med hjälp av samma accelererande nätverkseffekter som så många andra fått av internet. Instructables innehåller råd och tips för den som behöver hjälp. Sajter som Etsy gör att skaparna kan sälja sina kreationer enkelt och till en global marknad. Inspirationen står Youtube och Vimeo för.

Den digitala Gör det själv-andan som skapat mycket av webben som den ser ut i dag påverkar den fysiska skapar-kulturen lika mycket som den ger en arena för den traditionella hantverkskonsten som därmed får en ny boost. Och de går in i varandra; högteknologiska textiler ger möjlighet att skapa kläder som påverkas av både omgivningen och bäraren.

Arduino

Arduino är en plattform, ett gränssnitt, en både öppen hårdvara och mjukvara. I grunden är det ett enkelt kort du programmerar via en usb-kabel. Kortet kan sedan bland annat kopplas upp med olika former av sensorer för att till exempel känna av ljud eller ljus. Plattformen är skapad för att snabb iterativ utveckling.

Några exempel på Arduino i praktiken är:

Bakertweet
Bakaren kan twittra ut vad som precis kommit ut ur ugnen.

Blimpduino
En miniatyr-zeppelinare som styr sig själv med hjälp av sensorer.

Botanicalls
En sensor som kan ringa, sms:a eller twittra när växten behöver vatten.

Tweet-a-watt
En elmätare som offentliggör, och därmed tydliggör, din elanvändning.

Zygote Interactive Balls
Ett interaktivt konstverk som var en del i OS-invigningen i Vancouver.

3d-skrivare

3d-skrivare har det pratats om länge. Och nu är vi i en verklighet där det finns maskiner som i princip kan skriva ut sig själva. Det är Reprap som är en helt öppen plattform för att skriva ut digitala ritningar i fysisk form.

Maskinen kan fortfarande bara skriva ut plast. Men systemet utvecklas hela tiden och nya material kommer snart kunna matas in i maskinen. Tänk er framtiden. Tänk er The Pirate Bay men med ritningar över fysiska produkter. En annan variant är Makerbot.