Nördologi: Paulina Modlitba Söderlund om robotar

I första avsnittet av Nördologi träffar vi Paulina Modlitba Söderlund, som på dagarna är produktstrateg på Stardoll men även brinner för robotar.

Här kan du läsa mer om Paulinas MIT-projekt Monkey Business och även se en video som visar hur systemet är tänkt att användas.

Här kan du se hela Kismet-videon:

I april deltog Paulina på TEDxBotkyrka och presenterade sitt jobb med Monkey Business. Se videon här nedan:

Mer bakom kulisserna hittar du i det här blogginlägget.

Intervjun sändas ursprungligen i Sweet Sunday Web Crunch den 18 oktober.

Premiär: Nördologi är möten med spännande människor

För ett år sedan intervjuade jag 37 smarta människor som gör internet bättre i intervjuserien Vi bygger internet. I dag är det dags att dra igång en ny serie.

För någon vecka sedan blev jag ombedd av Björn Falkevik att göra något kul till Sweet Sunday Web Crunch. Efter en hel del funderande insåg jag till slut att jag ville intervjua människor som gör roliga, oväntade saker. Nördar.

Nördologi är intervjuer med människor som brinner för något oväntat. Första intervjun är med Paulina Modlitba Söderlund från Stardoll som berättar om sin fascination för robotar, något hon jobbat med på MIT bland annat. Se intervjun i det här blogginlägget.

Vinjetten tog en dag att skapa.

Musiken i vinjetten är en mash-up av två creative commons-låtar från Soundcloud.
New York Life (aka Union Square Bokeh) Soundtrack – SML [loop] by seeminglee
Been in this Jungle for Days by Lunchtray

Resultatet kan du höra här:
Nördologi [Theme music] by pelles

Typsnittet som används i slutet är det fria snittet Coolvetica som jag hämtat från dafont.com.

Från den svenska mejkers-världen: David Hall

Vi fortsätter intervjuserien om den svenska mejkers-världen med David Hall som var med att dra igång Stockholm Arduino Club (som tyvärr har gått ner i dvala under året).

Stockholm Startup Weekend 2010

Hur skulle du beskriva dig själv? Vad heter du och vad gör du?

– Jag, David Hall, försöker allt som oftast förneka att jag är ingenjör och teknolog men visst finns fascinationen för teknik där. Därför är det kanske inte så konstigt att jag är både doktorand i datavetenskap, jobbar med webbplattformarna på TV4 och ägnar en del av fritiden åt hack av olika slag.

The red box built by TV4

Vilka projekt jobbar du med?

– Mina hårdvaruhackprojekt har mest varit av mindre natur. Jag finner det roligt att koppla ihop saker som normalt inte är ihopkopplade. Jag började som elvaåring med en byggsats från företaget Catus i Karlskrona som lät mig koppla ihop min Amiga med lysdioder, fotomotstånd och annat. Sedan hade jag ett långt uppehåll (med undantag för någon enstaka universitetskurs) innan jag hamnade där igen. Jag har gjort en displaygrej tillsammans med Per Åström, kopplat ihop LCD-displayer med Arduino och lite annat. Tidigare i höstas plockade jag lite saker från hyllan på Clas Ohlson och kunde några minuter senare få ”flashar” när jag blivit omnämnd på Twitter (kod på Github). Sedan har jag ibland funderingar på vad man kan göra med saker man redan har och använda dem på nya sätt.

Vilka är de intressantaste trenderna i Mejkers-världen i dag?

– Skulle kunna säga Reprap men det känns nästan uttjatat vid det här laget. Känns mer lockande med projekt som syftar till att skapa nyttiga saker än sådant som bara är coola leksaker. Vad för bra saker skulle det inte kunna bli om även hemelektronikhårdvaran kunde open sourcas?

Vad är så fascinerande med mejk?

– Det är fascinerande att själv kunna kontrollera hur saker ska vara och inte vara beroende att ens användningsområde passar in i vad någon tillverkare ansett vara konsumenternas behov.

Vilka är de intressantaste projekten i Sverige?

– I Lund finns Linus Åkesson vars skapelser jag fascinerats av.

Mer om mejk och fler intervjuer.

Från den svenska mejkers-världen: Olle Jonsson

Vi fortsätter intervjuserien om den svenska mejkers-världen med Olle Jonsson som jag mötte när han hjälpte till att bygga en wifi-cykelReboot 2009.

Olle by the light through our old window glass

Hur skulle du beskriva dig själv? Vad heter du och vad gör du?

– Svenne med brett leende. Olle, 34 år. Programmerar webben. Glad för enkla uppfinningar.

Android app streaming over UDP to custom-built screen

Vilka projekt jobbar du med?

– Hjälper StG med att strömma video till hans hembyggda LED-skärm. Planerar en rad workshops om öppen data, och nybörjarprogrammering (för dem som i programmeringsenkäter svarar ”other” eller ”none”). Lockad av calm computing-begreppet. Lär mig Erlang. Och Android.

Vilka är de intressantaste trenderna i Mejkers-världen i dag?

– Inbördes hjälp. Öppen CAD. Afrika – att vara global, enkelhet. Att jobba i den lägre delen av värdetrappan, och skapa intressanta värdehöjningar där.

Hur hamnade du i mejk-världen?

– Det fanns en värmlänning på linuxpizzaträffen jag vågat mig till, och han kontaktade mig senare och sa ”Här är Hackerspaces Creation Patterns-PDF:en. Nu kör vi!” När jag var tonåring var jag medeltidsreenactor och slöjdade en del, men aldrig så mycket som nu.

Vad är så fascinerande med mejk?

– Tradition, teknologi, möjlighet. Mejk är en slags slöjd.

Mer om mejk och fler intervjuer.

Från den svenska mejkers-världen: Gustav Nipe

Vi fortsätter intervjuserien om den svenska mejkers-världen med Gustav Nipe som bland annat har byggt 3d-skrivare.

_dsc0175

Vad heter du och vad gör du?

Gustav Nipe heter jag och är vd för internetleverantören PirateISP. Jag är även huvudkoordinator för Piratfabriken. Piratfabriken bygger Repraps, 3d-skrivare.

Vilka är de intressantaste trenderna i mejkers-världen i dag?

3d-skrivare tycker jag är den coolaste grejen inom mejk-världen. Får ibland känslan av att 3d-skrivare befinner sig där datorerna var på 1980-talet. Finns mycket tillväxtpotential. Mycket är fortfarande på ett lekstadie, man testar sig fram. Folk undrar ”vad ska det där vara bra för?”. Ingen förstod på 1980-talet varför man skulle ha en avancerad räknemaskin.

Hur hamnade du i mejk-världen?

– Har alltid varit ganska pillig av mig. När jag var yngre brukade jag köpa lödkit, som man själv fick sätta ihop. Handlar om en nyfikenhet att förstå hur saker fungerar. Lite av en endorfin-kick när man får något att fungera. Ibland kan man sitta och köra trial-and-error i timmar, men till slut brukar det gå och då får man tillfredsställelse.

Fler intervjuer.

Så gjorde vi time-lapse-filmen på SSWC

Före Sweden Social Web Camp blev jag ombedd att försöka komma på något intressant fotoexperiment vi kunde utföra under SSWC i helgen (den 13 till 15 augusti). Resultatet blev en time-lapse-film där Björn Falkevik och jag komprimerade ner ungefär 40 timmar till under 7 minuter.

Vi använde en enkel webbkamera, Logitech Pro Vision, kopplad till min Macbook. Vi använde oss av kontoret på ovanvåningen i receptionsbyggnaden. Där kunde allt stå innanför fönstret skyddat från vädrets makter och med god utsikt över .SE-ladan, Veidekke-tältet och ängen bortom. Detta visade sig vara ett lyckodrag eftersom vi fick med åtminstone fem olika sessionsplatser, gruppfotograferingen, matserveringen, kvällshänget utanför ladan, fårens morgonvandringar och så vidare.

På min dator installerade jag öppen kod-projektet Gawker som enkelt ställs in att ta bilder inom fritt valda intervaller. I mitt fall började jag med att ställa in den på att ta en bild var 20 sekund eftersom jag tänkte att det skulle resultera i en för lång film annars. Sedan var det bara att trycka på spela in.

Det man måste tänka på med Gawker är att den cachar alla bilder medan man spelar in. Det är först när du avslutar inspelningen som den skapar filmen. Så för säkerhets skull valde jag att vid några tillfällen stanna och starta inspelningen. Björn rekommenderade dessutom att jag skulle öka hastigheten så stora delar av filmen är inspelad med en bild var 5 sekund. Som jämförelse var de första cirka 16 timmarna filmade med en bild var 20 sekund ungefär 1 och 1/2 minut medan resterande film blev ungefär 10 minuter.

Gawker spottar ur sig en .mov-fil som man kan se på direkt utan problem. Vi valde dock att plocka in filerna i Final Cut så Björn Falkevik kunde klippa bort lite skräp, som när det tändes inne i kontoret när mörkret hade lagt sig och filmen bara visade kontorets interiör (måttligt intressant), och joxa lite med hastigheten, de mörka partierna snabbades upp och några roliga händelser under dagen saktades ner.

Samtidigt som Björn satt och slet med redigeringen letade jag efter Creative Commons-licensierad musik. För musik lägger ju till ännu en nivå på bilderna. Tyvärr finns det inget riktigt bra sök för CC-musik. Jamendo som finns Creative Commons egen söksida innehåller inte särskilt mycket bra musik. CC Mixter som jag också blev tipsad om hann jag inte sätta mig in i. Till slut upptäckte jag att det faktiskt går att se på Soundcloud vilken musik som har CC-licens. Tyvärr finns det inget gränssnitt för att söka efter den musiken, så det såg mörkt ut ett tag. Tack och lov upptäckte jag att det finns Creative Commons-grupper på Soundcloud och via de blev det genast mycket lättare. Direkt vi startade Flowrians Auxiliary Cosmos visste vi att vi hade hittat rätt. Det är något med drum’n’bass och time-lapse-filmernas hackiga rörelser som passar väldigt bra ihop.

Uppdatering:
I. Glömde bort att skriva att Soundcloud har antytt att det kommer bättre sök för att hitta Creative Commons-musik på sajten.
II: Och där kom det. Nu är det nya Soundcloud-söket och CC-integrationen officiell. Soundcloud skriver här och Creative Commons skriver här.

PS.

_D700_SSWC_2010-08-16

Var du på Tjärö och såg du det här? Undrade du vad det handlade om? Det var helt enkelt Björn och jag som ville se om vi skulle synas på filmen. Det roliga är att det samtidigt fungerade som ett experiment i gruppsykologi. Gör folk som du bara för att ni är flera som gör det? Tyvärr syns det inte jättebra, men 1 minut och 42 sekunder in i filmen är vi.

Vi kan säga att det var ett experiment i Seth Godins anda.

DS.

Från den svenska mejkers-världen: David Sjunnesson

Vi fortsätter intervjuserien om den svenska mejkers-världen med David Sjunesson, som bland annat jobbat med 1scale1, Copenhagen Institute of Interaction Design och Malmö Högskolas laboratorium för fysiska prototyper.

Hur skulle du beskriva dig själv? Vad heter du och vad gör du?

– Mitt namn är David Sjunnesson och jag är en designer. Mer specifikt så jobbar jag inom interaktionsdesign och ska vi gå in ett steg till så är det inom ”tangible computing” inom interaktionsdesign som jag har mitt intresseområde och det är där jag främst kopplar ihop mig med mejk-världen även om jag rör mig över väldigt många olika områden och världar. Enkelt förklarat så jobbar jag med hur man skapar bra, meningsfulla och intressanta relationer mellan objekt och människor.

Vilka projekt jobbar du med?

– Just nu jobbar jag med ett projekt där jag kollar på hur man kan skapa starkare emotionella band mellan objekt och dess användare för att i ett större perspektiv få personer att använda objekt under en längre tid och på så sätt hålla de borta från sopbergen eller återvinningsanläggningarna så länge som möjligt. Man kan följa en del av mina utforskningar och test på Traces of Touch.

– Ett annat område jag precis börjat kolla på är hur man kan skapa intressant generativ konst som man sen tar ut i den fysiska världen genom en laserskärare. Ett av mina första experiment där jag jobbat med partiklar och kurvor kan ses på min Flickr eller på Ponoko som precis skrev om det här. Denna blandning av fysiskt och digitalt tycker jag är väldigt intressant och de möjligheter som det ger tror jag kommer att förändra både tillverkningsindustrin och på hur folk ser på produkter.

– Jag är även inblandad i Stapelbäddsparken och det Fabblabb som håller på att sättas ihop där. Det ska bli en öppen samlingsplats för mejkare i malmöregionen att fritt använda och experimentera med. En aspekt som är intressant är att både Malmö Kommun och Malmö högskola är involverade i detta projekt, vilket visar på en väldigt hälsosam syn på mejk-världen från deras byråkratiska håll, samt till en viss del en form av erkännande av något som vi alla mejkare vet. Nämligen att det här inte bara är lek, utan att det genereras så oerhört mycket värdefull kunskap och arbetstillfällen inom den här genren att det är värt att satsa på i regionen.

Vilka är de intressantaste trenderna i Mejkers-världen i dag?

– De trender jag personligen ser som mest intressanta är helt klart hemmatillverkning och de verktyg som håller på att experimenteras med, som Reprap eller projekt som Lasersaur. Att kunna tillverka unika produkter med hög precision och utan några speciella kunskaper inom hantverk kommer att skapa en uppsjö av nya designers och distributionskanaler som aldrig tidigare varit möjligt. Precis som den industriella revolutionen gjorde massproducerade objekt tillgängliga för alla med hjälp av Spinning Jenny och ångmaskinen kommer den digitala hemmatillverkningen göra extremt individualiserade och specialiserade objekt tillgängliga för gemene man med hjälp av Repraps, laserskärare och vad nu nästa stora evolution inom tillverkning är. Det som är intressant är att det är mejkare som driver fram detta gemensamt och öppet för alla att delta. I och med detta poppar sidor som Thingiverse upp, vilket skapar ett helt nytt synsätt på tillverkning där man lätt kan ladda ner, modifiera (om så önskas) och tillverka produkter anpassade för dig och dina behov hemma i köket i tvårumslägenheten i Eslöv.

Hur hamnade du i mejk-världen?

– Jag har alltid varit intresserad av att bygga saker och ta uti saker för att se hur de fungerar. Som liten tillbringade jag dagarna med att bygga små uppfinningar som automatisk suddare (ett suddgummi på en dc motor med en knapp för att starta och stoppa) till hemmagjorda gevär av kopparrör och tigerskott. Nu på senare tid ramlade jag in i den här världen genom Malmö Högskola och physical prototyping kurser som gick där på interaktionsdesign-utbildningen. Dessa hölls av David Cuartielles som är en av grundarna till Arduino och jag fann det väldigt tillfredsställande att inte bara kunna prata och skissa upp mina idéer utan även bygga dem och testa dem på användare. Detta intresse ledde till att jag började jobba först som assistent och sen drev physical prototyping laboratoriet under ett år. I samma veva startade jag tillsammans med ett par andra som jobbade där 1scale1 där vi jobbar mycket inom mejk-världen med utbildning för att sprida kunskapen om hur man kan skapa saker, samt utveckling av produkter och koncept för utställningar och produkttester

Vad är så fascinerande med mejk?

– Det som alltid triggar mig är att kunna tillverka saker och sedan sätta dem i händerna på andra och se hur de reagerar. Det är så otroligt fascinerande och tillfredsställande att se deras miner när de blir överraskade eller lockade att använda någonting om och om igen bara för att se vad som ska hända nästa gång. Sedan möjligheterna att dela med sig av denna kunskap till andra över internet på sidor som Instructables eller bara på Flickr eller Vimeo och få feedback och kommentarer motiverar en alltid. En annan sak är också den stora öppenheten mellan olika mejkare. Att dela med sig av sin kod och tillverkningssätt har nästan blivit regel än undantag och detta skapar väldigt trevliga spin-off-projekt som är än mer intressanta.