Tiltshift @ Fabriken Furillen, originally uploaded by pellesten.

Förra året åkte vi på semester till Gotland. En weekendresa i mitten av september efter alla turister åkt hem. En perfekt tid att besöka Gotland insåg vi. En plats som vi hade bestämt oss i förväg att vi måste besöka var Fabriken (trots att de har en av de värsta hemsidor jag någonsin besökt), alltså det stramt modernistiska hotell som ligger på ön Furillen.

Vi svängde förbi under en bilutflykt och jag tog ett gäng bilder. Redan där kände jag att det skulle bli bilder som passade för lite fejkade tiltshift-effekter, alltså att man med hjälp av oskärpa och tydliga färger skapar en dockhus-känsla.

Fler exempel på tiltshift-bilder finns i det här bildspelet.

Några veckor senare, under hösten, fick jag först Flickr-mejl och senare även telefonsamtal från designern Sofia Scheutz som skulle göra omslag till en svensk deckare. Eftersom jag har Creative Commons-licens på alla mina bilder kan jag inte hindra någon från att använda dem, så länge de följer licensen, därför var det kul att de tog kontakt med mig innan boken var tryckt.

Nu är boken på gång och det färdiga omslaget finns att se.

Här ett bildspel med fler bilder från Furillen.

Maker Faire

En drivande kraft i rörelsen är Maker Faire. En mässa som arrangeras av O’Reilly-ägda tidningen Make. Den arrangerades första gången 2006 i San Mateo. Förra året samlades runt 80 000 för att skapa och inspireras av andras skapelser. I helgen höll de till, för andra året i rad, i Newcastle.

Gör det själv

Den här Gör det själv-rörelsen leder till flera saker hos deltagarna. Att bygga sitt eget projekt gör att man förstår hur saker och ting hänger ihop, hur världen fungerar. Vi får också en starka koppling till våra saker. Vi bygger en mer hållbar värld. Det blir svårare att slita och slänga, men vi kan också reparera saker som går sönder.

Gör det själv-rörelsen har ju långa traditioner, men har fått ett uppsving och förnyelse med hjälp av samma accelererande nätverkseffekter som så många andra fått av internet. Instructables innehåller råd och tips för den som behöver hjälp. Sajter som Etsy gör att skaparna kan sälja sina kreationer enkelt och till en global marknad. Inspirationen står Youtube och Vimeo för.

Den digitala Gör det själv-andan som skapat mycket av webben som den ser ut i dag påverkar den fysiska skapar-kulturen lika mycket som den ger en arena för den traditionella hantverkskonsten som därmed får en ny boost. Och de går in i varandra; högteknologiska textiler ger möjlighet att skapa kläder som påverkas av både omgivningen och bäraren.

Arduino

Arduino är en plattform, ett gränssnitt, en både öppen hårdvara och mjukvara. I grunden är det ett enkelt kort du programmerar via en usb-kabel. Kortet kan sedan bland annat kopplas upp med olika former av sensorer för att till exempel känna av ljud eller ljus. Plattformen är skapad för att snabb iterativ utveckling.

Några exempel på Arduino i praktiken är:

Bakertweet
Bakaren kan twittra ut vad som precis kommit ut ur ugnen.

Blimpduino
En miniatyr-zeppelinare som styr sig själv med hjälp av sensorer.

Botanicalls
En sensor som kan ringa, sms:a eller twittra när växten behöver vatten.

Tweet-a-watt
En elmätare som offentliggör, och därmed tydliggör, din elanvändning.

Zygote Interactive Balls
Ett interaktivt konstverk som var en del i OS-invigningen i Vancouver.

3d-skrivare

3d-skrivare har det pratats om länge. Och nu är vi i en verklighet där det finns maskiner som i princip kan skriva ut sig själva. Det är Reprap som är en helt öppen plattform för att skriva ut digitala ritningar i fysisk form.

Maskinen kan fortfarande bara skriva ut plast. Men systemet utvecklas hela tiden och nya material kommer snart kunna matas in i maskinen. Tänk er framtiden. Tänk er The Pirate Bay men med ritningar över fysiska produkter. En annan variant är Makerbot.

Först två från tidigare i veckan som är för bra för att hoppa över.

Jonas Jonasson från Bob hund auktionerar ut sin mustasch. Här är dokumentationen av förstörelsen. (Hittad via Carl Johan Engvall.)

Auto-tune the News går från klarhet till klarhet med denna pärla om sköldpaddsstaket. (Hittad via Youtubes rekommendationer eller prenumerationer.)

HD:s nya nätblogg Taggat går ut starkt när de uppmärksammar skaparna av världens första (?) remixbara Youtube-video.

Ett Microsoft-sponsrat forskningsprojekt visar sedan hur vi i framtiden kommer kunna kontrollera våra prylar direkt på huden. Snyggt, men ännu lite klumpigt. (Hittad via Warren Ellis.)

Viralmästarna i OK Go är tillbaka med en ny hitvideo. Denna gång heter den This Too Shall Pass och är kanske inspirerad av Mythbusters julavsnitt där de bygger en självgående Rube Goldberg-maskin. (Slutligen sedd via NRK Beta)

Eftersom jag hade bytt lösenord behövde jag ändra det i alla tilläggstjänster och appar jag använder. Tweetie 2 för Iphone visade sig vara för avskalat för att jag skulle förstå utan att googla, så jag postar lösningen här också.

Det finns helt enkelt inga möjligheter att ändra lösenord i Tweetie. Du måste ta bort och lägga till ditt konto igen.

1. När du är i din tidslinje klickar du på Accounts uppe till vänster.
2. På Accounts-sidan klickar du på Edit.
3. Klicka på den röda cirkeln till vänster om kontot du vill ta bort.
4. Klicka på Remove ute till höger.
5. Klicka på Done uppe till vänster.
6. Nu lägger du till kontot igen genom att klicka på +-tecknet uppe till höger.
7. Fyll i användarnamn och lösenord.
8. Klar.

Tänk bara på att göra det här direkt. Jag klantade mig och lät Tweetie försöka hämta ner nya inlägg upprepade gånger medan jag letade efter inställningarna. Då blev jag utelåst en timme från Twitter på grund av upprepade felaktiga inloggningsförsök. Dumt.

Tack vare Johan Sölve finns det numera en Fluid-app som gör att du kan köra mobilversionen i ett enkelt fristående program på din Mac. Fluid-appen innebär två fördelar, dels får du tillgång till en bättre användarupplevelse, dels påverkas inte Buzz om du har rörigt många flikar igång i webbläsaren eller för den delen om den skulle låsa sig.

Jaikugrundaren Jyri Engeström, som ledde arbetet med det som nu har blivit Buzz efter att Google köpte Jaiku, har berättat att många av de beståndsdelar som behövdes för Buzz saknades när Jaikugänget kom till Google. Flera av de delarna har släppts separat under åren som gått, till exempel Google Latitude och Google Profiles. Framför allt Profiles sågs som ganska poänglös av många när den släpptes, men nu ser vi att den har en central plats i Buzz.

Det är där du bland annat väljer ut de tjänster som du vill ska vara en del av ditt Buzz-uttryck, till exempel din blogg, dina bilder på Flickr eller Picasa och statusuppdateringar från Twitter. Det här är en funktionalitet en del av oss minns från gamla Jaiku. Men en avgörande skillnad är att Google ännu inte byggt in stöd för att filtrera vad du ska ta del av från dina kontakter. Det innebär att det lätt kan bli ett informationsöverflöd i Buzz.

Personligen tycker jag att högaktiva kanaler som Twitter inte ska blandas in i Buzz. Det stora problemet är att Twitter-uppdateringarna i Buzz skapar osäkerhet om var jag ska kommentera, var lyssnar personen? Är det meningsfullt att kommentera på Buzz eller lyssnar personen bara på Twitter? Det riskerar dessutom att dölja den högkvalitativa diskussionen som mycket lättare skapas i Buzz än på Twitter tack vare tråd ingen av diskussionerna. Samma fenomen som en del av oss upplevde på Jaiku.

Men som alltid när det gäller webbtjänster finns det ju faktiskt inga skrivna regler. Vi skapar reglerna tillsammans i en dialog. Precis som i Gowalla till exempel där det ena lägret säger ”Man måste ju faktiskt besöka platsen man checkar in på” och den andra gruppen menar att det är ju ett spel, det gäller att skaffa så många inloggningar som möjligt. Efterhand kommer det skapas en gemensam överenskommelse om hur mycket som är acceptabelt att dela med sig av i Buzz.

Google har hittills visat att de tänker lyssna på Buzz-användarna och levererar flera små förbättringar baserade på användarnas önskemål. Men samma sak gjorde de vid lanseringen av Google Wave och där är känslan att utvecklingstakten sjönk snabbt när succén uteblev.

Det jag saknar i Buzz är, som sagt, filtreringsmöjligheter, både vad jag ska ta del av i flödet men även vad jag ska kunna söka i. Som det är nu kan jag bara söka i alla Buzz-uppdateringar eller alla uppdateringar i min närhet. Självklart vill jag motsvarande hur det är i Google Reader kunna välja att bara söka i mina vänner flöde.

Robert Birming har sammanställt en lista över de tangentbordskommandon som finns inbyggda i Buzz. De fungerar så vitt jag vet bara i webbversionen. För att de ska fungera måste du i dina Gmail-inställningar aktivera stöd för snabbkommandon. Märkbart är att j och k börjar bli en de facto-standard för hur man scrollar upp och ned mellan inlägg eller bilder, används till exempel även på The Big Picture, Ffffound och Flickriver.

Om du vill skicka upp en bild från din mobil mejlar du bara den till buzz@gmail.com från den Gmail-adress som ditt Buzz-konto är kopplat till.

Några fler bra lästips:
Google Buzz Blog
Google Buzz Tips
How To Use Google Buzz. The Unofficial (and Frequently Updated) Guide.

Sedan funderade jag lite vidare. Jag hade nog tänkt för snävt. Mina förslag var baserade på hur det är i dag. Med de flesta cyberpunk-romaner utspelar sig ju i framtiden. Så om vi extrapolerar lite och spekulerar kring hur framtiden kommer se ut är inte frågan om Stockholms skärgård skulle kunna passa bättre.

Det är år 2078.

Detta har hänt.

Stockholms innerstad är helt igentäppt och alla förorter är fullständigt förtätade. Nationalparkerna har ersatts av bostadsområden. Storstockholm har växt från två miljoner invånare till cirka fyra miljoner. Fabrikerna är uttryckta från centrum. De flesta har flyttat utomlands, men en del enklare småskalig produktion hänger kvar i slitna områden långt ute i skärgården. De transporterar sina legala varor med hjälp av luftskepp till lossningscentraler både i Stockholm, andra orter i Sverige och österut i Finland, Ryssland och Baltikum.

För att komma bort från centralmakten flyttar en del ljusskygga element sin verksamhet ut till öarna, andra uppåt landet. Norrland är i princip folktomt.

Flera öar har utropats sig som självständiga autonoma områden.

Stadsplanering saknas och öarna är överfulla. En blandning av kåkstäder och gated communities. De rika har antingen flyttat samman och låst in sig innanför bevakade murar eller flyttat österut. En del kvarlämnade lyxvillor har stått och förfallit under ett antal år, men nya både tillfälliga och permanenta boende har flyttat in.

Runt flera öar har rangliga husbåtsstäder växt upp. De boende är klädda i täckjackor som även fungerar som räddningsvästar. De röda blinkande ljusen visar båtarna går. De som vill synas det vill säga. På en del håll är isen tillräckligt hård för att transportera värdefulla varor med hjälp av snabba och smidiga svävare. Svarta transporter via gråa fraktfirmor. Firmor som jobbar med både fysiska och virtuella transporter.

De flesta har tillgång till internet via satellit. En del delar på uppkopplingen med hjälp av tjuvdragna ledningar mellan husen. Före detta KTH-professorer och -doktorander arbetar som entreprenörer i mer lukrativa branscher än statliga utbildningsinstitutioner. Det är många som vill ha hjälp att komma runt statens olika filter och övervakningssystem.

Andra öar är till synes övergivna men väl bevakade. På en av dem har Riksarkivet flyttat in. När marken blev för värdefull inne i Stockholm tog de över en ö. En stor byggnad sprängdes in i berget. Efter att de flyttade ut sina olika arkiv blev den statliga digitaliseringen klar och arkivet glömdes bort. I det numera rostiga och övergivna hålet finns en skattkista för datahackers som inte glömt bort de arkaiska klassificeringssystemen.

Billy Rimgard påminner mig om övergivna militära bunkrar och andra underjordiska anläggningar. Några av dem har gjorts om till underjordiska serverhallar à la Pionen White Mountains. Andra har tagits över av diverse religiösa undergångsekter. Svampen Fusarium venenatum odlas i flera underjordiska anläggningar för tillverkning av quorn, en köttersättningsprodukt som har blivit en daglig matvara i de flesta diet.

Det är senhöst och vintern är på väg tillsammans med dimma och is. Det är dova ljud i luften och isen knakar i mörkret.

Så i dag postade jag ett nytt inlägg på SSBD där jag försöker med en mer konstruktiv vinkel. Därför borde vi wikifiera nyhetssajterna. Gärna i kombination med livebloggande.

I dag måste man gå till Avdelningen för audiovisuella medier inom Kungl. biblioteket (oerhört sexigt namn), tidigare Statens ljud- och bildarkiv, för att kunna ta del av den fantastiska som SVT och SR sitter på. Men du måste vara forskare för att få tillgång, och det går troligen inte att kopiera materialet.

BBC har en plan att digitalt tillhandahålla alla program någonsin inspelade för alla boende i Storbritannien. Tanken är att allt som är finansierat av skattebetalarna ska vara tillgängligt för dem. Samma grundtanke återkommer i många andra områden, som kart- och väderdata (se Yr.no), och kommer vara en av flera stridslinjer under den närmaste tioårsperioden.

Åtminstone på SVT finns nog liknande tankar. Frågan är bara hur tillhandahållandet ska ske. Här ser jag en intressant möjlighet.

Eftersom det redan finns en organisation som jobbar med detta, före detta Statens ljud- och bildarkiv, ska de ansvara för att distributionen fungerar smärtfritt. De tillhandahåller alla program digitalt. Men de har, som i dag, inga tjänster för slutkunder, tittarna.

I stället erbjuds alla intresserade företag och organisationer att ta del av materialet och distribuera vidare det till tittarna, vare sig det är i datorer, mobiler, tv-apparater eller någon annan enhet. Det innebär att majoriteten av lagrings- och distributionskostnaderna hamnar på leverantörerna. De får dessutom betala eventuella rättighetskostnader till arkivet eller relevanta rättighetsorganisationer. Å andra sidan är det fritt fram för dem att ta ut eventuella avgifter av tittarna.

• Det innebär att organisationer kan erbjuda relevant arkivmaterial utan kostnad för tittaren eftersom de ser det som en samhällsförändrande tjänst som är värd att sponsra.
• För ett företag som Headweb kan det vara ett material de erbjuder billigare än sitt övriga utbud med baktanken att kunderna ska fortsätta se andra program och filmer som kostar mer.
• För ett företag som Voddler kan det vara ett material de erbjuder gratis för alla premiumkunder som ett incitament att får fler betalande användare.
• För SVT skulle en sådan hör modell innebära att de kan a) knäppa TV4 och andra reklamkanaler på näsan; ”Se vilken kulturskatt vi kan erbjuda våra tittare” och b) argumentera för att licensavgifterna ska finnas kvar; ”Se hur vi tillgängliggör denna kulturskatt som ni betalt tillsammans”.

Bilden låg i hans album med mobiluppladdningar och eftersom det var någon vecka sedan vi träffades senast i köttvärlden blev jag lite konfunderad.

Klickade i alla fall på länken och såg en Iphone-skärmdump över spellistor från Spotify. Min var en av de taggade.

Sedan var det bara att snabbt gå in i Appstore, söka efter Spotify och ladda ner appen.

En första utvärdering visar att Spotifys akilleshäl är att det inte går att köra programmet i bakgrunden. Och är det något vi vant oss vid är det att kunna lyssna på musik medan vi mejlar, twittrar och surfar på vägen till och från jobb till exempel.

Ett annat problem som blir tydligt är Spotifys basala hantering av spellistor. Om man som jag har ett hundratal listor blir det väldigt tidsödande att scrolla igenom dem. Speciellt när man lägger till låtar i nya spellistor som ju per default hamnar längst ner i listan. Tror att det kommer skapas ett förändrat beteende där vi utan att tänka på det drar upp nya spellistor överst när de skapas.

I övrigt funkar lyssnandet klockrent.