Så gjorde vi time-lapse-filmen på SSWC

Före Sweden Social Web Camp blev jag ombedd att försöka komma på något intressant fotoexperiment vi kunde utföra under SSWC i helgen (den 13 till 15 augusti). Resultatet blev en time-lapse-film där Björn Falkevik och jag komprimerade ner ungefär 40 timmar till under 7 minuter.

Vi använde en enkel webbkamera, Logitech Pro Vision, kopplad till min Macbook. Vi använde oss av kontoret på ovanvåningen i receptionsbyggnaden. Där kunde allt stå innanför fönstret skyddat från vädrets makter och med god utsikt över .SE-ladan, Veidekke-tältet och ängen bortom. Detta visade sig vara ett lyckodrag eftersom vi fick med åtminstone fem olika sessionsplatser, gruppfotograferingen, matserveringen, kvällshänget utanför ladan, fårens morgonvandringar och så vidare.

På min dator installerade jag öppen kod-projektet Gawker som enkelt ställs in att ta bilder inom fritt valda intervaller. I mitt fall började jag med att ställa in den på att ta en bild var 20 sekund eftersom jag tänkte att det skulle resultera i en för lång film annars. Sedan var det bara att trycka på spela in.

Det man måste tänka på med Gawker är att den cachar alla bilder medan man spelar in. Det är först när du avslutar inspelningen som den skapar filmen. Så för säkerhets skull valde jag att vid några tillfällen stanna och starta inspelningen. Björn rekommenderade dessutom att jag skulle öka hastigheten så stora delar av filmen är inspelad med en bild var 5 sekund. Som jämförelse var de första cirka 16 timmarna filmade med en bild var 20 sekund ungefär 1 och 1/2 minut medan resterande film blev ungefär 10 minuter.

Gawker spottar ur sig en .mov-fil som man kan se på direkt utan problem. Vi valde dock att plocka in filerna i Final Cut så Björn Falkevik kunde klippa bort lite skräp, som när det tändes inne i kontoret när mörkret hade lagt sig och filmen bara visade kontorets interiör (måttligt intressant), och joxa lite med hastigheten, de mörka partierna snabbades upp och några roliga händelser under dagen saktades ner.

Samtidigt som Björn satt och slet med redigeringen letade jag efter Creative Commons-licensierad musik. För musik lägger ju till ännu en nivå på bilderna. Tyvärr finns det inget riktigt bra sök för CC-musik. Jamendo som finns Creative Commons egen söksida innehåller inte särskilt mycket bra musik. CC Mixter som jag också blev tipsad om hann jag inte sätta mig in i. Till slut upptäckte jag att det faktiskt går att se på Soundcloud vilken musik som har CC-licens. Tyvärr finns det inget gränssnitt för att söka efter den musiken, så det såg mörkt ut ett tag. Tack och lov upptäckte jag att det finns Creative Commons-grupper på Soundcloud och via de blev det genast mycket lättare. Direkt vi startade Flowrians Auxiliary Cosmos visste vi att vi hade hittat rätt. Det är något med drum’n’bass och time-lapse-filmernas hackiga rörelser som passar väldigt bra ihop.

Uppdatering:
I. Glömde bort att skriva att Soundcloud har antytt att det kommer bättre sök för att hitta Creative Commons-musik på sajten.
II: Och där kom det. Nu är det nya Soundcloud-söket och CC-integrationen officiell. Soundcloud skriver här och Creative Commons skriver här.

PS.

_D700_SSWC_2010-08-16

Var du på Tjärö och såg du det här? Undrade du vad det handlade om? Det var helt enkelt Björn och jag som ville se om vi skulle synas på filmen. Det roliga är att det samtidigt fungerade som ett experiment i gruppsykologi. Gör folk som du bara för att ni är flera som gör det? Tyvärr syns det inte jättebra, men 1 minut och 42 sekunder in i filmen är vi.

Vi kan säga att det var ett experiment i Seth Godins anda.

DS.

Dagens måsteläsning Thursday 19 August 2010

Dagens måsteläsning Tuesday 17 August 2010

Dagens måsteläsning Monday 16 August 2010

Dagens måsteläsning Friday 13 August 2010

Från den svenska mejkers-världen: David Sjunnesson

Vi fortsätter intervjuserien om den svenska mejkers-världen med David Sjunesson, som bland annat jobbat med 1scale1, Copenhagen Institute of Interaction Design och Malmö Högskolas laboratorium för fysiska prototyper.

Hur skulle du beskriva dig själv? Vad heter du och vad gör du?

– Mitt namn är David Sjunnesson och jag är en designer. Mer specifikt så jobbar jag inom interaktionsdesign och ska vi gå in ett steg till så är det inom ”tangible computing” inom interaktionsdesign som jag har mitt intresseområde och det är där jag främst kopplar ihop mig med mejk-världen även om jag rör mig över väldigt många olika områden och världar. Enkelt förklarat så jobbar jag med hur man skapar bra, meningsfulla och intressanta relationer mellan objekt och människor.

Vilka projekt jobbar du med?

– Just nu jobbar jag med ett projekt där jag kollar på hur man kan skapa starkare emotionella band mellan objekt och dess användare för att i ett större perspektiv få personer att använda objekt under en längre tid och på så sätt hålla de borta från sopbergen eller återvinningsanläggningarna så länge som möjligt. Man kan följa en del av mina utforskningar och test på Traces of Touch.

– Ett annat område jag precis börjat kolla på är hur man kan skapa intressant generativ konst som man sen tar ut i den fysiska världen genom en laserskärare. Ett av mina första experiment där jag jobbat med partiklar och kurvor kan ses på min Flickr eller på Ponoko som precis skrev om det här. Denna blandning av fysiskt och digitalt tycker jag är väldigt intressant och de möjligheter som det ger tror jag kommer att förändra både tillverkningsindustrin och på hur folk ser på produkter.

– Jag är även inblandad i Stapelbäddsparken och det Fabblabb som håller på att sättas ihop där. Det ska bli en öppen samlingsplats för mejkare i malmöregionen att fritt använda och experimentera med. En aspekt som är intressant är att både Malmö Kommun och Malmö högskola är involverade i detta projekt, vilket visar på en väldigt hälsosam syn på mejk-världen från deras byråkratiska håll, samt till en viss del en form av erkännande av något som vi alla mejkare vet. Nämligen att det här inte bara är lek, utan att det genereras så oerhört mycket värdefull kunskap och arbetstillfällen inom den här genren att det är värt att satsa på i regionen.

Vilka är de intressantaste trenderna i Mejkers-världen i dag?

– De trender jag personligen ser som mest intressanta är helt klart hemmatillverkning och de verktyg som håller på att experimenteras med, som Reprap eller projekt som Lasersaur. Att kunna tillverka unika produkter med hög precision och utan några speciella kunskaper inom hantverk kommer att skapa en uppsjö av nya designers och distributionskanaler som aldrig tidigare varit möjligt. Precis som den industriella revolutionen gjorde massproducerade objekt tillgängliga för alla med hjälp av Spinning Jenny och ångmaskinen kommer den digitala hemmatillverkningen göra extremt individualiserade och specialiserade objekt tillgängliga för gemene man med hjälp av Repraps, laserskärare och vad nu nästa stora evolution inom tillverkning är. Det som är intressant är att det är mejkare som driver fram detta gemensamt och öppet för alla att delta. I och med detta poppar sidor som Thingiverse upp, vilket skapar ett helt nytt synsätt på tillverkning där man lätt kan ladda ner, modifiera (om så önskas) och tillverka produkter anpassade för dig och dina behov hemma i köket i tvårumslägenheten i Eslöv.

Hur hamnade du i mejk-världen?

– Jag har alltid varit intresserad av att bygga saker och ta uti saker för att se hur de fungerar. Som liten tillbringade jag dagarna med att bygga små uppfinningar som automatisk suddare (ett suddgummi på en dc motor med en knapp för att starta och stoppa) till hemmagjorda gevär av kopparrör och tigerskott. Nu på senare tid ramlade jag in i den här världen genom Malmö Högskola och physical prototyping kurser som gick där på interaktionsdesign-utbildningen. Dessa hölls av David Cuartielles som är en av grundarna till Arduino och jag fann det väldigt tillfredsställande att inte bara kunna prata och skissa upp mina idéer utan även bygga dem och testa dem på användare. Detta intresse ledde till att jag började jobba först som assistent och sen drev physical prototyping laboratoriet under ett år. I samma veva startade jag tillsammans med ett par andra som jobbade där 1scale1 där vi jobbar mycket inom mejk-världen med utbildning för att sprida kunskapen om hur man kan skapa saker, samt utveckling av produkter och koncept för utställningar och produkttester

Vad är så fascinerande med mejk?

– Det som alltid triggar mig är att kunna tillverka saker och sedan sätta dem i händerna på andra och se hur de reagerar. Det är så otroligt fascinerande och tillfredsställande att se deras miner när de blir överraskade eller lockade att använda någonting om och om igen bara för att se vad som ska hända nästa gång. Sedan möjligheterna att dela med sig av denna kunskap till andra över internet på sidor som Instructables eller bara på Flickr eller Vimeo och få feedback och kommentarer motiverar en alltid. En annan sak är också den stora öppenheten mellan olika mejkare. Att dela med sig av sin kod och tillverkningssätt har nästan blivit regel än undantag och detta skapar väldigt trevliga spin-off-projekt som är än mer intressanta.